Akuten.

Blev helgen som jag tänkt mig ? 
Nej. Inte riktigt faktiskt. 
Feber och skit i all ära. Men på det skulle jag få ett njurstensanfall utan dess like. 
Jag har aldrig i mitt liv skrikit så mycket och så okontrollerat som jag gjorde då. 
Sjuka patienter i andra rum kom ut och började skrika på personalen att hjälpa mig. 

Jag kunde inte stå, inte sitta, inte ligga. 
En sån sinnessjuk smärta att jag på riktigt inte ens kan förklara. 
Jag vill vara frisk nu. Vara smärtfri och feberfri och återgå till mitt normala liv. Eller ja. Så normalt det kan vara i dessa tider. 
Jag vill träffa vänner, gå till jobbet, göra mysiga utflykter.
Jag vill sluta svara nico "det går inte för mamma är sjuk"

Det är så förbannat jävla påfrestande att jag orkar fan inte mer. 

Nåväl. Ett gnällinlägg blev det och det får ni faktiskt lov att överleva. Livet är inte alltid en dans på rosor. Och jag tänker inte låtsas att det är det heller. 
Blä. Jävla piss vecka alltså. 🤮