Dags att åka hem.

 
Vi har haft en sådan fantastisk semester så ni anar inte! 
Turkisk afton, sena nätter som blir tidiga mornar på balkongen med utsikt över havet. 
Det är så magiskt här. 
 
Vi fick ett hejdundrande avsked. Alla grabbar på Alremu stod på rad för att säga hejdå. Vi kramades länge. Man ville liksom inte riktigt släppa taget för man visste att man skulle hem haha! 
När vi går från Alremu har de sprungit ut på andra sidan, där de ställer sig och skriker med facklor och raketer och klappar händerna. 
Då blir det plötsligt med tunga steg vi går mot transfern. Tårarna rullade sakta ner för kinderna. 
 
Där och då insåg jag, att de alla, gjort en sådan stor inverkan på oss. Och vi alla längtar redan efter att ses igen! 
 
Det svider. Men å andra sidan, hemma väntar Nico. Och som jag längtar efter honom. 
Med blandade känslor tackar vi Turkiet för den här gången. Och jag hoppas från botten av mitt hjärta att vi ses snart igen. 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :